Emelie Victorin, IT-konsult och surdegsbagare

En tjej som utbildade sig till Systemvetare, blev projektledare, vann ett stipendium och flyttade till Gotland i ett år och är numera surdegsbagare.

Man kan aldrig veta hur ens liv kommer att utspela sig, inte heller vad ens drömmar kommer att vara. Jag trodde aldrig att jag ens skulle vilja flytta ifrån Göteborg och nu sitter jag på Gotland och har arbetat som surdegsbagare en hel sommar. 

Gotlandsstipendiumet

Allt började med att jag skickade in en snabb motivering till ett stipendium jag hade hittat på ”internet” om varför jag skulle få flytta till Gotland och bo på en gård gratis i fyra månader. Lika snabbt som jag hittade det, lika snabbt skrev jag och lika snabbt glömde jag bort det.

4 månader senare kom en påminnelse:
”Grattis du är en av finalisterna!”
Jag trodde först att det var ett skämt, att jag hade fått något spam-mail, men när jag läste det så kände jag igen det. DÅ berättade jag det för Andrée. Vi satt då i bilen påväg till flygplatsen för att åka iväg på vår bröllopsresa, eftersom vi hade gift oss två dagar innan. 

Vi tvekade inte en sekund när vi förstod vad som var vinsten av detta stipendium. Vi har länge pratat om att flytta till ett hus på landet och detta var det absoluta bästa tänkbara scenario för att testa på det. Dessutom skulle det endast vara i fyra månader och det går ju fort.

Vi vann detta stipendium, av alla hundra ansökande. 

Här sitter vi i bilen på väg till Oskarshamn för att ta färjan över till Gotland. Bilen är smockfull med saker som vi tänkte att vi kommer att behöva ha i huset.

Tofta strand

Här är huset vi fick bo i.

Vi kom fram på kvällen och det var kolsvart ute. Vi hittade huset på en gård efter att ha kört i totalt mörker i 20 minuter. Dagen efter när det var ljust igen såg vi miljön omkring huset och kände bara lyckokänslor!

Att få bo fyra månader i ett hus som är möblerat i en stad eller på en ö där du inte känner någon är speciellt. Väldigt speciellt att få umgås med sin man dygnet runt i fyra månader utan att ens behöva tänka på jobb. Gud vad vi har lärt oss saker om oss själva under denna tid. 


Fyra månader är för kort tid!

Efter bara 1,5 månad på plats kände vi att fyra månader är alldeles för kort tid. Vi vill stanna längre(!). Så jag ringde och frågade min chef om längre tjänstledighet, godkändes. Jag kontaktade vår ordförare i vår förening om förlängning av uthyrningen, godkändes. Så nu ska vi bara hitta jobb som vi kan underhålla oss med. Det var enkelt, egentligen. Tack vare gårdsägarinnan så fick vi snabbt kontakt med Coop och veckan därpå kunde vi börja jobba i butiken.

Jag fick kontakt med en tjej som heter Petronella som hade ett kafferosteri där jag fick hjälpa till att lära mig rosta kaffe. Där öppnades en HELT ny värld för mig! 

Andrée blev uppringd av en man vid namn Adam som ägde en restaurang som heter Amarillo och undrade om Andrée ville jobba där. Efter en helgs provjobb så fick han det! Han skulle börja den 1a februari. 

AVE Kultur skapades

AVE Kultur skapades en dag i oktober då jag och Andrée bakade så pass mycket och ville göra något större med det. Vår fotograf Amanda Falkman var på plats och drev på oss, så vi skapade ett instagramkonto vid namn AVE Kultur. (A)ndrée (V)ictorin (E)melie som handlar om matkultur, vid form av surdegskultur, bakteriekultur och massa andra härliga kulturer. Vi kände att vi inte ville begränsa oss med endast bröd. 

Vi hade mycket fritid där i huset i Tofta, så utöver vår dagliga promenad vid havet så bakade vi bröd, bullar, croissanter, frallor, naan-bröd, pitabröd och tortillas. Vi la upp bilderna på instagram och skrev om att vi var bagare i Tofta. Tack vare vår granne på gården så köpte hon frallor och bakelser av oss, därmed blev vi ”tvungna” att starta ett företag så vi kunde få en F-skattsedel så att vi kunde fakturera henne och allt ”går rätt till” i detta lag-samhälle. 

Vi började få fler och fler följare utöver våra vänner och familjer. Helt plötsligt får vi ett meddelande om att vi verkar vara ett vettigt par med bra värderingar och ser ut att baka goda bröd, de ville träffa oss! 

Stelor i Västergarn

Vi hamnade hos My och Linus i deras Stelor i Västergarn. De hade köpt hotellet förra året och behövde nu personal till både hotellet och restaurangen. Andrée var ju redan signat till Amarillo, men jag behövde ett sommarjobb. Jag ursäktade mig och sa att jag inte är utbildad kock eller bagare, jag är IT-konsult men tycker det är kul att baka. 

De gav mig förtroendet att få ta hand om hotellet och dess frukostservering. FRIA HÄNDER. WHAT? 

Jag var sjukt nervös, jag skulle få servera vilken frukost jag ville? Vilken lycka! Jag visste att jag ville servera surdegsfrallor, så jag åkte hem och praktiserade hemma i köket. Vi fick frysen full med frallor efter bara någon vecka, men jag kände att jag hade fått kläm på det. Utöver det ville jag servera gröt, en gröt som vi fick på Fäviken i höstas. Mjölk och yoghurt beställde vi från Lotta uppe i Puttesjaus, från fria fjällkor som gav oss en riktig fet och fin mjölk och yoghurt. Sedan hade Stelor påbörjat ett samarbete med ICA Maxi där de fick ta hand om all waste som annars skulle kastas. Där fanns det MASSOR av frukt och grönt som jag också fick plocka ifrån. Även från deras grönsaksodlare Janne.

Jag gjorde rabarbetkompott, jordgubbskompott, körsbär, blåbär, svarta vinbär, tomatmarmelad, tomatsyrup, äpple och päronkompott med kanel etc. 

Jag fick verkligen fria händer och fick testa på det mesta i köket för att servera till frukosten. Och det här med surdegsfrallorna. 

VILKEN SUCCÉ! Jag har aldrig fått så många kommentarer eller komplimanger om något jag har gjort som dessa. Flera har frågat om receptet, flera har svängt förbi för att köpa med sig, flera har velat titta på när jag gör ordning degen och jag har även fått kramar utdelade för att de har tyckt de har varit så goda. 

Jag fick ju indirekt praktisera att blanda deg varje dag, så nu sitter det. I början tittade jag på det recept jag och Andrée har utgått ifrån, jag frågade ut Andrée om alternativ och sett jag bör göra det på. Till att väga upp minsta lilla gram av mjöl. Nu kör jag bara. Jag går på känsla och jag vet vilken konsistens jag vill ha på degen för att den ska bli bra. Jag vet hur det ska kännas när jag viker degen om den är tillräckligt bra eller om den behöver vikas igen(vilket jag gör ibland för det är roligt). Jag kan numera stolt titulera mig som surdegsbagare. 

Jag har hittat mitt kall i livet. Jag har blivit inspirerad av Gotland, av My och Linus och av alla som vågar. Inspirerad av alla gäster som ger mig så mycket beröm och eloger för både bröd och gröt.

Nu är det dags att jag vågar.

Nu är det min tur att ta steget.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *